måndag 1 februari 2010

Solidaritetsförklaringen i fokus

När debatten lagt sig något efter Folk och Försvar i Sälen finns det en hel del att reflektera över, jag börjar med säkerhetspolitiken.
Sveriges säkerhetspolitiska linje har alltför länge präglats av en negation, vad vi inte är - vi är inte medlemmar i en militär allians, vi är inte medlemmar i Nato. Men vad är vi då och vad vill vi?

Solidaritetsförklaringen uttrycker på ett positivt sätt hur vi ser på vår säkerhet och den uttrycker vår vilja. Vi är beredda att hjälpa våra grannar även med militära medel om så skulle behövas! Men vår svenska solidaritetsförklaring kan inte ses isolerad, utan den måste sättas i sitt sammanhang. Vi bygger säkerhet tillsammans med andra, med EU, inom FN och genom vårt samarbete med Nato. Att Sverige skulle agera helt på egen hand utanför EU- eller FN-ramen är inte realistiskt.

Det finns kritiker som nu menar att solidariteten inte är något värd om vi som politiker inte i förväg kan lova att om händelse A inträffar så skickar vi en bataljon X. Men det kommer och ska vi inte göra, det finns inget land i världen som i förväg basunerar ut den typen av automatiska säkerhetsgarantier. Det som är viktigt är att vi i förväg talat om vi inte kommer att stå passiva och att vi ska vara beredda att ge och ta emot miltärt stöd. Och att detta får genomslag i Försvarsmaktens planering.

2 kommentarer:

  1. Kritik om bataljon X och situation A har jag faktiskt aldrig sett. Däremot kritiseras ofta (och i mina ögon rättfärdigt) att Sverige saknar militära medel att realisera solidaritetsförklaringen. Sverige har inte ett försvar som kan backa upp ett utlösande av solidaritetsförklaringen i Norden.

    Det åligger till ringa del Försvarsmaktens planering. Till desto större del försvarspolitiken.

    Frågan är då vilken situation som medger att Sverige lämnar militärt stöd i enlighet med solidaritetsförklaringen. Det är inte många länder i Europa som inte omfattas av "Norden" eller "EU".

    SvaraRadera
  2. Självklart skall ingen regering i förväg tala om vad den skall göra i en viss situation. Det var inte heller vad som efterfrågades i Sälen. Däremot borde politikerna ha visat att de förstått att en solidaritetsinsats inte kan ske utan att man förberett den med övningar m m - och framför allt genom att man vågat tala om saken för allmänheten/väljarna. Det modet svek de politiker som skrivit under solidaritetsförklaringen.

    SvaraRadera